Kärlek, vemod och avresa

Framstegen kommer ett efter ett. Cleo verkar mycket gladare, vågar ge efter och visar tillgivenhet mycket mer än tidigare. 

Vi har fortsatt vara en hel del på rummet men varit ute minst två gånger varje dag med Cleo i vagnen, blåst såpbubblor, gått till parken, försökt finna lekbara ytor och promenerat. 


På kvällarna har vi varit trötta och slitna så vi har ätit på rummet. Inte optimalt men man får veta sina begränsningar. 

Vi har inte ätit enligt kostcirkeln men vi har alla (Noah håller nog inte riktigt med eftersom han inte tycker att något vi köpt smakat bra) fått i oss energi nog för att ha bra dagar. 

Idag måndag fick Daniel den första spontana kramen av Cleo när han skulle gå iväg för att göra lite ärenden. Hon sa Pappa, kramade honom och gick och tog sina skor. Daniel frågade - Vill du gå ut med pappa i vagnen och hon var med på noterna. Efter ett tag kom de tillbaka och såväl Cleo som Daniel var väldigt glada. 

Senare på kvällen när det egentligen var tänkt att Cleo skulle ta ett kvällsbad så ville hon plötsligt iväg igen med pappa och vagnen. De gick ner till lilla torget framför hotellet och körde lite busigt och sen kom de tillbaka. Vilket otroligt framsteg i anknytningen och sådan stor glädje för Daniel. 

Vi har börjat packa lite i smyg då vi inte velat göra Cleo orolig i själen. Hotellrummet är en trygg plats för henne och hon håller sedan ett par dagar väldigt hårt i det hotellnyckelkort när vi är ute men släpper det när vi kommer tillbaka till rummet. När hon nu somnat på kvällen så har vi packat ner ändå lite mer men rummet ser fortsatt ut som om vi inte skulle fara imorgon kväll. 

Det skall bli skönt att komma hem, att lämna hotellrummet, de ganska mediokra frukostarna, mopederna, avgaserna, jakten på hämtmat som barnen vill äta osv. Samtidigt så känns det vemodigt att lämna Cleos hemland bakom oss men vi kommer komma tillbaka på återresa när Cleo är redo. 

Sofie som såg framemot att lämna vardagsmatlagningen, ser nu framemot att kunna gå till en vanlig livsmedelsbutik och köpa de vanliga livsmedlen och laga rätter som barnen äter och om de inte äter så kan hon själv göra något åt det i sitt eget kök. 

Efter en vecka med vår fina dotter kan vi konstatera att hon är en glad, sprudlande och lite busig flicka som har en stark vilja men även lust att göra rätt. Hon markerar tydligt när det är något hon inte vill och vi tar det fortsatt försiktigt med vissa områden, speciellt när hon är trött. Hon är lite småilsken när hon är trött och man får oftast inte vara så nära henne då vilket gör kvällarna lite känsliga... 

På morgonen däremot vaknar hon glad. Hon ligger vaken en stund, ser ut att prata lite för sig själv, tittar på sina händer, fötter och myser. När hon får kontakt ler hon och utstrålar glädje. 

Anknytning är inte lätt och man kan inte på förhand vara säker på att man genast skall känna kärlek. Man kan inte annat än älska detta lilla charmtroll. 

Precis som med Noah så känner vi att Cleo är ämnad för vår familj. Kärlek känner vi är en naturlig del av densamma och vi känner att anknytningen är på gång. 

Cleo visar tydligt sin kärlek till sin storebror och Noah fortsätter briljera som densamma. En bättre bror än Noah kan Cleo inte få. 

我們愛你  Wǒmen ài nǐ 

Vi älskar dig