Hemresan och första tiden hemma

Tisdagen den 20/11 var det dags för hemresa. Eller rättare sagt 00.20 natten till den 21/11.

I kön till incheckningen

Vi hängde på rummet mycket under dagen, förberedde oss, packade ihop det sista och väntade på att klockan skulle gå. Vi valde att inte berätta något alls för Cleo då vi kände att det skulle oroa henne men hon såg att väskorna packades ihop och tog det bra. Klockan 18.00 kom bilen och hämtade oss på hotellet. 

I våra huvuden delade vi upp den långa resdagen i ett antal delmål och vi jublade efter varje målgång. 

Vi skulle ta oss igenom väntan och sista förberedelserna på rummet - Check! 
Vi skulle åka bil ganska länge till flygplatsen och Cleo skulle gärna vila - Check! 
Relativt lång väntan innan incheckning - Check! 
Incheckning och säkerhetskontroll - Check! 
Väntan innan påstigning - Check! 
Avgång/planet lyfter - Check! 
Att barnen skulle somna och sova- Check! 
Att bytet på Schiphol skulle gå smidigt - Check!
Att det skulle gå bra att spänna fast Cleo i bilstolen - Check!

Alla delmålen klarades av. Cleo var jätteduktig och Noah var tålmodig. Resan hem gick oväntat bra och det kändes som om alla hållna tummar hjälpte. 

Det var ett stort ögonblick att rulla in i Sverige och säga till Cleo att nu är du i Sverige. 

Väl hemma i Haglösa på eftermiddagen så var det en väldigt trött liten tjej som tog sig i in i sitt nya hem. Hon utforskade försiktigt nedanvåningen och efter en lång stund så gick hon upp och tittade där uppe. 

Första frukosten hemma

Fann sitt rum men uppehöll sig inte länge där. Hon var reserverad, orolig och satt mest i köket och tittade ut. Hon fann sedan trygghet i soffans ena hörn. Hon somnade på samma plats och Sofie sov där tillsammans med henne. Det blev en ganska lugn natt men de vaknade båda första gången strax efter två. Somnade om och gick upp 03.30. Följande två morgnar vaknade vi halv fyra och sen har vi lyckats få sova till sisådär halv sex. 

Inviger sängen

Torsdag 22/11 - Söndag 25/11

Cleo har gjort fantastiska framsteg. Hon har intagit hela huset, lekt, sjungit, dansat runt och skrattat otroligt mycket. 

Vi har mest varit hemma och spenderat tid tillsammans. Vi har dock varit ute på några mindre utflykter utanför hemmets trygga vrå. 

Cleo gillar verkligen åka bil vilket underlättar. Vi har bl a besökt en lekplats i Trelleborg, varit på Emporia för att Noah skulle klippa sig, ätit på IKEA, fikat i Trelleborg och gjort tropikundersökning på sjukhuset. 

Cleo har god aptit, är väldigt nöjd med att hon får syltmackor och ägg till frukost. Provar allt vi sätter framför henne men ger vidare maten till mamma om hon inte gillar den. 

Pappa tycker hon väldigt mycket om. De busar och myser ihop. 

Storebrorsan är hennes stora idol och hon skiner upp när han vaknar, kommer hem och/eller leker och busar med henne. 

Mamma har fått bära henne, fått hjälpa henne mer än tidigare och fått mer tillgivenhet och närhet.

Noah började skolan idag och hela familjen följde med till skolan och lämnade honom. Det kändes bra och viktigt för Cleo att veta var storebror skulle vara hela dagarna. 

På onsdag börjar Daniel jobba igen. Vi håller på och finner rutiner - mönster för vardagen. 

För varje dag som gått så har det känts som om Cleo slappnat av lite till, glatt sig ännu mer och släppt in oss ännu mer. 

Upprepade gånger sista veckan har hon sagt Mamma Pappa Ge-ge* Wen-Wen. Vi ser att hon verkligen gillar säga och även sjunga detsamma. *Ge-ge=storebror

Hon har börjat prova säga saker på svenska och det är så himla gulligt. Dagens favoriter är: "Nämen Noah..."och "Pappa kommer snart". 

Idag måndag den 26/11 har vi känt Cleo i exakt två veckor men det känns som om hon varit en del av vårt liv mycket längre än så. 

Cleo är en helt underbar 

liten flicka 

- hon är otroligt karismatisk, ganska viljestark, redig och har såväl som humor som humör. 

Det känns helt fantastiskt att vi har fått ynnesten att bli familj till Cleo. 

Mamma Pappa Noah Cleo

in i framtiden!

Kärlek, vemod och avresa

Framstegen kommer ett efter ett. Cleo verkar mycket gladare, vågar ge efter och visar tillgivenhet mycket mer än tidigare. 

Vi har fortsatt vara en hel del på rummet men varit ute minst två gånger varje dag med Cleo i vagnen, blåst såpbubblor, gått till parken, försökt finna lekbara ytor och promenerat. 


På kvällarna har vi varit trötta och slitna så vi har ätit på rummet. Inte optimalt men man får veta sina begränsningar. 

Vi har inte ätit enligt kostcirkeln men vi har alla (Noah håller nog inte riktigt med eftersom han inte tycker att något vi köpt smakat bra) fått i oss energi nog för att ha bra dagar. 

Idag måndag fick Daniel den första spontana kramen av Cleo när han skulle gå iväg för att göra lite ärenden. Hon sa Pappa, kramade honom och gick och tog sina skor. Daniel frågade - Vill du gå ut med pappa i vagnen och hon var med på noterna. Efter ett tag kom de tillbaka och såväl Cleo som Daniel var väldigt glada. 

Senare på kvällen när det egentligen var tänkt att Cleo skulle ta ett kvällsbad så ville hon plötsligt iväg igen med pappa och vagnen. De gick ner till lilla torget framför hotellet och körde lite busigt och sen kom de tillbaka. Vilket otroligt framsteg i anknytningen och sådan stor glädje för Daniel. 

Vi har börjat packa lite i smyg då vi inte velat göra Cleo orolig i själen. Hotellrummet är en trygg plats för henne och hon håller sedan ett par dagar väldigt hårt i det hotellnyckelkort när vi är ute men släpper det när vi kommer tillbaka till rummet. När hon nu somnat på kvällen så har vi packat ner ändå lite mer men rummet ser fortsatt ut som om vi inte skulle fara imorgon kväll. 

Det skall bli skönt att komma hem, att lämna hotellrummet, de ganska mediokra frukostarna, mopederna, avgaserna, jakten på hämtmat som barnen vill äta osv. Samtidigt så känns det vemodigt att lämna Cleos hemland bakom oss men vi kommer komma tillbaka på återresa när Cleo är redo. 

Sofie som såg framemot att lämna vardagsmatlagningen, ser nu framemot att kunna gå till en vanlig livsmedelsbutik och köpa de vanliga livsmedlen och laga rätter som barnen äter och om de inte äter så kan hon själv göra något åt det i sitt eget kök. 

Efter en vecka med vår fina dotter kan vi konstatera att hon är en glad, sprudlande och lite busig flicka som har en stark vilja men även lust att göra rätt. Hon markerar tydligt när det är något hon inte vill och vi tar det fortsatt försiktigt med vissa områden, speciellt när hon är trött. Hon är lite småilsken när hon är trött och man får oftast inte vara så nära henne då vilket gör kvällarna lite känsliga... 

På morgonen däremot vaknar hon glad. Hon ligger vaken en stund, ser ut att prata lite för sig själv, tittar på sina händer, fötter och myser. När hon får kontakt ler hon och utstrålar glädje. 

Anknytning är inte lätt och man kan inte på förhand vara säker på att man genast skall känna kärlek. Man kan inte annat än älska detta lilla charmtroll. 

Precis som med Noah så känner vi att Cleo är ämnad för vår familj. Kärlek känner vi är en naturlig del av densamma och vi känner att anknytningen är på gång. 

Cleo visar tydligt sin kärlek till sin storebror och Noah fortsätter briljera som densamma. En bättre bror än Noah kan Cleo inte få. 

我們愛你  Wǒmen ài nǐ 

Vi älskar dig

Svåra möten, avsked, stora framsteg och utmaningar

Här kommer lite uppdatering om de senaste dagarna som gått.

Tisdag 13/11
Vi hade en härlig dag tillsammans med mest mys på hotellrummet. Cleo fick busa, leka och även prata med farmor och farfar i telefonen. 

På kvällen fick vi träffa Cleos biologiska mamma och det var ett fint men svårt möte. Vi är glada för att det ägde rum och både vi och hon kunde ställa frågor till varandra. Det var säkert väldigt förvirrande för Cleo att plötsligt ha sin fostermamma, sin nya mamma och sin ursprungliga mamma i samma rum. 

Vi skildes från Cleo i samband med mötet och vi fick träffa henne igen morgonen därpå kl. 10.00 då den officiella överlämningen skedde. På kvällen gjorde Sofie och Noah iordning presenterna som vi skulle ge till fostermamman och socialarbetarna. 

Onsdag 14/11
Vi träffade Anne 09.50 och åkte till stadshuset tillsammans. När vi kom upp till rummet på tredje våningen var de andra två socialarbetarna där tillsammans med fostermamman och Cleo. 

I rummet fanns över en ganska stor resväska, en ryggsäck och påsar med Cleos favoritmat, snacks och presenter som Cleo skulle få med sig från fostermamman och hennes familj. 

Vi fick en hel del foton och information av fostermamman vilket vi uppskattar. Vi fick mycket lovord av fostermamman som sade att det kändes så bra för henne att Cleo skulle bli en del av vår familj. 

Innan vi skulle gå så tog fostermamman Cleo i famnen och gav henne en lång kram och Cleo ville inte lämna henne. Efter en stund så gick det ändå och fostermamman kunde säga hejdå och gå. 

Vi lämnade strax därpå stadshuset i taxi med Cleo och alla hennes grejer. Tillbaka på hotellet så gick vi upp på rummet och hade en bra eftermiddag med en del skratt och bus. På seneftermiddagen så bestämde vi oss för att gå till parken som vi besökt tillsammans med Anne i måndags. Det gick bra att köra Cleo i vagnen ner till parken och vi gick där en lång stund. Cleo somnade och vi hade en mysig stund med Noah. 

När Cleo vaknade så ville hon köra vagnen och det fick hon men då det inte gick så bra bland allt folk så var vi tvungna att avsluta. Hon blev jättearg och jätteledsen. Grät riktigt högljut och skrek efter sin mamma. Det gick inte att lugna henne och vi fick gå därifrån Daniel bärandes en väldigt arg bångstyrig flicka. Hon grät hela vägen till hotellet och en stund till uppe på rummet innan hon till slut lugnade sig när hon fick höra/se på sina favoritlåtar på youtube. 

Vi hade en okej kväll därefter men hon blev ledsen igen på rummet då det återigen slog henne att hon var lämnad med oss utan sin mamma. Det är så oerhört smärtsamt att se den sorg som hon har i sina ögon och höra henne. Hon somnade till slut på kvällen och sov hela natten. 

Torsdag 15/11
När Cleo vaknade på morgonen var hon på gott humör. Hon tittade efter pappa och storebror och jag fick en puss på munnen. Vilken otrolig överraskning! Sofie fick efter ett tag henne att uppmärksamma att vi hade med fina kläder till henne och hon valde att ta på sig det förslag som Sofie tagit fram. Vi kom ner till frukosten och hon åt och drack lite grann. När hon ätit gick hon upp i Sofie knä och satt där en stund och tog emot tillgivenhet och gav tillbaka. När vi ätit frukosten så gick vi ut och blåste såpbubblor. Vi hade en riktigt mysig stund. 

Därefter gick vi till ett varuhus som har en jättefin öppningsceremoni med musik och rörliga figurer. Cleo tyckte detta var superkul. Vi skulle köpa mer såpbubblor men de hade inga i varuhuset så vi gick tillbaka hem till vårt hotellrum. Vi hade en härlig skön dag på rummet men på sen eftermiddagen behövde vi gå it så vi kunde få rummet städat. Cleo somnade efter en stund i vagnen och vi lät henne vila tills hon vaknade. Då köpte vi med oss mat upp till rummet och gick tillbaka. 

Hon ville inte äta alls och vi förstod senare att det nog var för att hon hade ont i magen. Sofie fick in henne på toaletten under tvång och gråt men det avslutades bra då hon ville bada. Hon sjöng, lekte och hade en superstund. Sofie myste med henne invirad i handdukar innan hon fick på sig nattblöja och pyjamas. 

Allt gick jättebra tills vi insåg att hennes blöja behövde bytas. Hon bröt ihop, grät, låste sig helt och skrek efter mamma. 

Det här är helt enkelt riktigt känsligt - allt som bara hennes mamma fått göra och som vi nu måste inkräkta på - att trösta, toalettbestyr, vällingfix, borsta tänders osv. Vi närmar oss områdena med stor försiktighet och vet att det är ett minfält. Cleo somnade till slut arg och ledsen en stund innan midnatt.

Så här långt är det 90% positivt och 10% kämpigt, sorgligt och svårt. Vi är mycket på rummet och bara tar det lugnt. Leker och interagerar på hennes villkor. Vi ger Noah så mycket uppmärksamhet och kärlek som vi kan och han är den bästa finaste storebrodern. 

Igår fick han en spontankram av lillasyster och hon sa att hon älskade honom. Vid ett tillfälle när Sofie sa att vi älskar henne och sträckte ur armarna så kom hon i min famn och sa att hon älskade tillbaka. 

Fredag 16/11
Cleo vaknade gladare än hon somnade. Sofie och Cleo gick själva ner och åt frukost eftersom Noah hade feber och fick ligga kvar i sängen. Efter frukost så hängde vi på rummet hela dagen. Busade, lekte och hade det mysigt. På seneftermiddagen gick Sofie ut med Cleo själv i vagnen eftersom hon behövde vila. Cleo sjöng och nynnade första delen av promenaden men lutade sig tillslut tillbaka i vagnen och somnade gott. Sov i sisådär en timme innan hon vaknade uppkörd på rummet. Vi åt middag på rummet eftersom Noah var fortsatt febrig. 

Vi summerade fredagen som en dag då Cleo gjort STORA framsteg. En dag när hon kunnat ta ett nej på ett bättre sätt. Givit mer tillgivenhet och låtit oss ge henne närhet. Hon är mer tillfreds, mer trygg och lugnare. Hon somnade gott på kvällen, nybadad, nöjd och belåten och inte lika sent som kvällen innan.

Lördag 17/11
Cleo vaknade glad och var med på noterna när Sofie sa att hon skulle följa med ner och äta frukost så att Daniel och Noah kunde sova en stund till. De var borta en stund och Cleo åt lite grann. En väldigt självständig flicka som skalar ägg i faslig fart. Gillar den biten mer än att äta ägget och vill bara ha vitan precis som sin bror. 

Efter frukost kom de upp till rummet igen och kunde med glädje konstatera att Noah var feberfri. Det blev en promenad på stan med farmor och farfar och vi var i varuhuset med en hel våning fun park (massa tokiga maskiner). Vi gick igenom en hantverksmarknad och Sofie och Noah köpte superbra hållare för såväl vattenflaska som kaffe/dryckesmugg. Alla har det här :-). Efter besöket i spelhallen (fun park) så var iaf en i sällskapet (Sofie) helt slut i huvudet. Vi gick till stationen där det finns en öppen plats och promenadstråk där Sofie gick med Cleo i vagnen medan Noah och Daniel köpte lite mat i en närliggande butik. Vi åt ute och barnen busade runt. Cleo åt inte jättemycket men Noah fick i sig mer. 

Efter lunchen så gick vi tillbaka till rummet för en stunds avkoppling för Sofie och Cleo medan killarna gick ut igen på stan för att göra lite ärenden. Och Noah fick ätit lite mer. Skönt att aptiten kommit tillbaka efter en sängliggande dag igår. 

Cleo frågade efter pappa och storebror flera ggr och var lite orolig. Vi gick ner till stationsområdet och mötte dem strax efter fyra och vi gick tillsammans på en promenad. 

Vi hade hoppats att Cleo skulle kunna få en stunds vila men hon hade alldeles för mycket annat kul att se och göra för att komma till ro. När vi

till slut kom tillbaka till rummet så gjorde Noah och Daniel bara en mellanlandning innan de gick ut igen för att köpa mat. Sofie och Cleo stannade på rummet och myste. Denna gången var Cleo inte lika orolig och hon verkade tryggare med att Pappa och storebror snart skulle komma tillbaka igen. 

De kom efter ett tag med smarrig pizza. Cleo hade fått i sig annat och nekade fullständigt till att prova pizza. Eftersom hon missat ut på vilan så var hon trött. Gick och hämtade sina skor, sannolikt för att visa att hon ville gå ut med vagnen. Sofie tappade upp ett bad och hon kom springande in, tog av sig kläderna och badade en stund. Sofie fick sedan på henne blöja och nattlinne utan några som helst problem. 

I morgonrock myste hon på sängen med sina favorit youtubeklipp innan hon somnade under täcket. Idag var första dagen idag som hon krypet ner två gånger under tecket och visat att hon gillar att ligga där. 

Så här långt:
En sak i sänder. Vi har tagit det lugnt, fortsätter med det och ser vad som händer. Bron är bräcklig, bräderna ligger lösa och framförallt i onsdags samt torsdags så upptäckte lilla Cleo då och då att hennes mamma inte var här hos henne - det var oerhört smärtsamt.

Idag lördag känns allt bättre och bättre. Små hinder från början av vår tid tillsammans har blivit mindre. Sofie får nu vara med i toalettbestyr, bad och det är inga stora bekymmer. Tidigare fick endast storebror köra vagnen men nu har vi också lyckats med det om än med visst bekymmer. Cleos anknytning till Sofie är bäst än så länge och hon får lov att bära henne nära sig. 

Cleo finner stor trygghet och lugn i att få sitta med sin iPad och se på kinesiska barnprogram och barnsånger. Vi låter henne göra det när hon behöver men mängden med paddan har minskat mer och mer för varje dag. 

Vi har valt att inte använda så mycket av de saker som Cleo fick med sig eftersom det har gett henne sorg och saknad. Vi tar istället fram "nya" saker som vi haft med oss. 

Det känns som om det är ett bra beslut. Lite oroliga är vi för hemresan, för den långa flygningen och så vidare. Håll gärna en tumme eller två för att det kommer gå bra. 

Fortsättning följer....

Tre har blivit fyra för alltid!

Idag har vi fått Cleo i vår vårdnad och här är första familjebild av många!

Det kommer uppdateringar om de två senaste dagarna inom kort!

Äntligen har vi fått träffa vår lilla Cleo

Måndag 12/11
Vi mötte upp med Anne som är social worker hos barnhemmet Cathwel kl. 08.00 och vi tog oss ombord tåget som lämnade perrongen prick 08.28. 

Med oss på tåget hade vi en mängd väskor och Anne undrade hur vi skulle kunna bära Cleo med alla dessa väskor...Vi berättade att vi i en av dessa väskor hade en sittvagn så det skulle ordna sig. 

När vi ankom till stationen i Fengyuan och tråcklat oss av tåget med alla väskor så var det bara ett stenkast till vårt hotell där vi kunde gå in och ställa desamma. Därefter tog vi med oss en liten väska med leksaker och gav oss iväg till Stadshuset i Taichung för att få träffa lillasyster.

Vi anlände till City Hall i Taichung kl. 10.55 och kl. 11.00 kom vi upp med hissen till tredje våningen där vi skulle få träffa Cleo. Vi hann bara komma av hissen och gå runt hörnet så kom hon gående med sin fostermamma och Foster care social worker. 

Cleo var blyg och såg trött ut. Hon tydde sig mycket till sin fostermamma och var inte så intresserad av oss. Vi fick snabbt reda på att hon hade feber och att de skulle ta henne till en klinik för att kolla upp om det var något allvarligt. 
Vi satt i rummet en stund medan de väntade på läkartid. Vi byggde med klossar och tog fram lite nallar, bilar mm ur lilla väskan. Det gick en stund och sen var hon lite lite nyfiken och vi fick lite kontakt med henne. 

Efter sisådär en halvtimme så packade fostermamman ihop deras grejer så att de kunde åka till kliniken. Vi gick samtidigt ut och Noah tog Cleos hand och de gick tillsammans. Utanför frågade Cleo sin fostermamma om Noah skulle vara där och vänta på henne när hon kom tillbaka från läkaren. 

När de åkte iväg så gick vi med Anne och åt lunch på en hot pot restaurang. När vi ätit så gick vi tillbaka till stadshuset och Cleo kom strax därpå också tillbaka till rummet med fostermamman. 

Vi lekte tillsammans i ca 45 min och Cleo skrattade mycket åt storebrors upptåg. Det första ordet Cleo sa på svenska var "tokigt". Det bestämdes att Cleo skulle följa med oss och Anne till hotellet för att finna såpbubblorna som Anne berättat om att hon skulle blåsa med pappa. Plötsligt satt vi i en taxi tillbaka till hotellet. Noah satt längst in, med en arm runt lillasyster och Sofie fick sitta bredvid henne. 

När vi kom till hotellet så checkade vi in och Cleo och Noah sprang runt och busade i lobbyn. Farmor och farfar kom tillbaka från sin promenad och fick också träffa henne vilket var superlägligt! Nu i början så kommer vi nämligen att vara lite ensamma med henne för att hon skall anknyta väl till oss föräldrar och storebror. 

När vi fått vår nyckel så tog vi tog oss upp till vårt rum medan alla våra väskor fick egen transport. Cleo utforskade rummet lite försiktigt innan väskorna anlände. Anne stannade en liten stund och berättade att hon skulle lämna oss och möta oss igen i lobbyn ca 2,5h senare. Plötsligt var vi ensamma med henne på vårt rum och vi var i positiv chock. Helt oväntat att vi skulle få ta med henne till hotellet, vara ensamma med henne och så länge dessutom. 

Daniel satte upp sittvagnen och visade Cleo att hon kunde gå in och sätta sig under taket i vagnen. Vi märkte att hon trivdes bra där och att det blev hennes trygga sköna plats. Hon satt där en stund och plockade med lite av sakerna vi hade framme. Därefter var det en glad tjej med mycket energi som klättrade upp och ner i sittvagnen. Daniel ringde till farmor och farfar på rummets telefon och Cleo kom fram och tog luren. Det sades en hel del "Ni hao" (hej) innan luren lades på :-) därefter kunde Cleo inte riktigt slita sig från telefonen och gick tillbaka till den och lyfte luren gång på gång för att höra om det var någon där. 

Noah började hoppa i sängen och mellan sängarna som stod nära varandra. Det var lite för långt avstånd för Cleo att hoppa så vi lyfte henne över. Det blev en väldig massa flygande fram och tillbaka för både Cleo och Noah och det var bus på hög nivå. Daniel och de båda busfröna var igång en lång stund och de hade så roligt. 

När klockan närmade sig halv fem så gick vi ut med Cleo i vagnen till hotellets framsida där hon till sin stora glädje fick blåsa såpbubblor. Hon blåste och Noah sprang runt och försökte fånga dem. Hon blåste och försökte själv trampa sönder dem. Vi sprang runt och passade på så att de inte skulle springa ut i den väldigt trafikerade vägen. 

Klockan 17.00 kom fostermamman för att hämta Cleo och vi fick vinka hejdå. Ses imorgon lillasyster!

Första veckan i Taipei

Tisdag 

Vi landade på seneftermiddagen och ankom till vårt hotell framåt kvällen. I taxin från flygplatsen fick vi se en del. Det finns otroligt många mopeder i denna staden, det vimlar av dem. Taxichauffören körde fel men vi kom fram till slut. 

Vi tycker att hotellet är jättefint, det finns pool och några restauranger. Vårt hotellrum har två rum och två toaletter, den ena med utsikt över staden. Här är många knappar till toalettstolen. Det finns automatisk värme i toalettringen och om man vågar trycka på knapparna så kan man nog få rumpan rengjord....

Onsdag

Vi vaknade och var lite trötta. Sen åt vi frukost och gick ut på stan. Vi gick ganska länge för att komma till hållplatsen för hop on hop off bussen som vi skulle åka. 

Det var en ganska tryckande värme och vi höll oss mest i skuggan. Vi var inne i en fin galleria där det fanns en rolig robot som sjöng, dansade och pratade med oss.  

Så långt upp som vi 

kunde komma...

Åkte sen hop on hop off buss till Taipei 101. Noah, Daniel och Siw åkte en av världens snabbaste hissar (varit med i Guiness Rekordbok). Taipei 101 var under fem år världens högsta byggnad. Sen åt vi lunch i Taipei 101:s galleria och alla kunde välja vad de själva ville äta.  

Noah byggde upp livet vid flodbädden
förr i tiden

Därefter åkte vi buss vidare till National Palace Museum där vi besökte Children's Gallery. 

Sen åkte vi hem och åt buffé på hotellet. 

Torsdag 

En slappedag hade vi idag. Vi var trötta på morgonen och Sofie gick ner först till frukosten, sen kom Daniel och Noah. Vi åt frukost länge och sen gick vi och bytte om. 

Sen gick vi och bada länge i poolen. 

Därefter badade först Noah och sen pappa i badkaret med utsikt över staden. 

  

Vi gick senare på eftermiddagen ut och utforskade närområdet i ett par timmar. Vi gick igenom två nattmarknader som hade öppet trots att det bara var eftermiddag. 

Vi försökte finna en restaurang men det gick så där. Till slut hamnade vi på ett nudelställe där vi beställde klassiska beef noodles och farfar Börje kämpade med sina pinnar och slinkiga nudlar. 

Fredag

Vi tog det lugnt på förmiddagen och hängde lite på rummet innan vi gick ut på stan. Vi gav oss iväg med tunnelbanan till en shoppinggalleria som vi trodde skulle vara bra men den var urtråkig. 

Fotmassagestenarna funkar även
för ryggen

Vi gick istället på en parkpromenad och hamnade i Peace Park som hade lite olika spännande saker såsom exempelvis en "fotmassage-promenad", utegym, lekplats, häftiga träd och fina parkmiljöer. 

Efter att ha varit i parken i sisådär 2 h så gick vi vidare mot Chiang Kai-Shek Memorial Hall. 

Denna hot pot middagen föll farfar Börje 

helt i smaken

Det blåste rejält på torget framför och det var svalkade skönt. 

Efter en lång stund med promenad i parken bakom Memorial Hall så gick vi till en Hot pot restaurang och åt tidig middag. 

Det var verkligen jättegott!

Lördag

Ännu en dag med skön start och vi lämnade inte hotellet förrän strax efter 11.00. Vi tog tunnelbanan med sikte på gallerian Miramar som ligger vid Jiannan Rd. Station. Tunnelbanan vi åkte med gick både under och ovan jord. 

Noah inledde besöket i gallerian med att åka i dess Pariserhjul med Daniel, farmor & farfar medan Sofie gick i lugnan ro i en timme. Därefter blev det lite lite shopping innan vi åt sen lunch eller tidig middag. Vi gick lite till och sen styrde vi kosan tillbaka till våra kvarter igen. Innan vi lämnade vår t-station så gick Daniel och farfar Börje och fick massage. Skönt för Daniel och mer smärtsamt för Börje men nog behövligt. 

Söndag

Sista dagen i Taipei började vi med lite poolhäng och därefter lite enkel lunch på rummet. 

På seneftermiddagen tog vi tunnelbanan till nattmarknaden i Shilin där vi gick och provade lite av varje i matväg och dryckesvis och fann även lite små souvenirer. 

Sammanfattningsvis så har vi konstaterat att Taipei är en stor stad med många vespor, en hel del avgaser, det är glest mellan restaurangerna (iaf där vi bott) och här är inte så himla mycket sevärdheter som vi hade hoppats på. 

Men å andra sidan så har det gjort att vi bara kunnat ta det lugnt och mysa.

Måndag

Imorgon måndag reser vi vidare med tåg till Taichung för att äntligen få träffa lillasyster.

Fortsättning följer...